Stress-Sverige
27 Januari, 2012 klockan 15:11
Jag tror vi alla vill ha ett sunt arbetsliv, där arbetstagarna känner arbetsglädje och att de gör ett bra arbete. Men som vi alla vet så har tempot ökat betydligt under de senste 20 åren. Många upplever att fler och fler arbetsuppgifter läggs på personalen samtidigt som personalen minskar i antal. Pengar finns inte, vi måste spara, heter det ofta.
Vi människor är inte skapade för hur högt tempo som helst. Det här är inte obekant för någon, men ingen verkar veta hur vi ska tackla problemet. Allt fortsätter bara i ett rasande tempo.
Tendens tog upp stressen i arbetslivet i programmet den 25 januari, väl värt att lyssna på. Jag tycker att programmet pekar på mycket allvarliga problem, problem som jag så väl känner igen från svenska vården.
Hur ska våra barn och barnbarn “hålla” för flera års arbetsliv?
Nästa reflektion är, hur ska samhället klara av att ta hand om alla som inte orkar med? Viktiga frågeställningar som är värda att fundera på nu.
Kategorier: Vården
7 Kommentarer Lägg en egen
1. anna-lena | 27 Januari, 2012 klockan 19:16
Och ibland händer det att man känner att man är nära gränsen. diskuterade idag med en ung kollega om det är en åldersgrej eller om hon känner detsamma. Hon jobbar 75 % har två små barn, och sa att hon aldrig skulle fixa att få ihop sitt liv med heltidstjänst . För bara tio är sedan var heltid och småbarnsförälder helt OK…. för 20-25 år sedan i lärarjobbet absolut inga problem. Vad är det som man gör med oss? Och vem gör med oss?
2. Zarah | 27 Januari, 2012 klockan 20:54
anna-lena: Ja, det är oroande.
3. LissenTo | 27 Januari, 2012 klockan 23:18
Ekvationen går inte ihop, vad kommer det att kosta samhället om fler och fler inte orkar?
Ha en fin helg. // Lissen
4. Zarah | 28 Januari, 2012 klockan 0:33
LissenTo: Precis, inte bara fysiska åkommor utan även en massa psykiska av att folk inte känner att de duger eller behövs. Ingen bra samhällsutveckling.
5. Suss | 28 Januari, 2012 klockan 0:35
Allt du skriver är så sant, så sant. På mitt jobb arbetar alla mer än de ska och ändå hinner vi inte. Alla är jättetrötta och jag bara längtar till pensionen. Det är helt sjukt, ledningen vet om det, men de har också press på sig från skolverket. Det känns som det vi är där för - eleverna - kommer i sista hand. TRIST!
6. Inga M | 28 Januari, 2012 klockan 0:57
Det finns fler anledningar till oro: De unga generationerna idag har i stor utsträckning växt upp stillasittande. De har helt enkelt inte kroppar som är byggda för att arbeta inom exempelvis vård och omsorg med tunga lyft. De är också vana vid att kunna välja bort det som är tråkigt och trist. Frågan är om de accepterar att ha arbeten som är självdödande rutin (vilket vården inte är, men väl andra arbeten).
7. Zarah | 28 Januari, 2012 klockan 10:49
Suss: Jag har alltid älskat jobbet, men längtar också till pensionen. Inte lika mycket nu som när jag arbetade heltid. I Norge är det ett betydligt lugnare tempo på arbetsplatserna. Kanske något för dig?
Inga: Orkar inte ungdomarna arbeta inom vården, ja, då har vi ännu ett stort problem. Välja bort det som är trist, ja, det kan de göra om de har några val, men alla kan inte välja bort allt. Det finns helt enkelt inte valmöjligheter och då måste de göra sådant de helst inte skulle vilja. Trots allt så är det bättre att ha ett arbete än att inte ha något för de allra flesta.
Lämna kommentar
Trackbacka detta inlägg | Prenumerera på kommentarerna via RSS Feed