Tack och lov att jag slutat röka

15 Februari, 2012 klockan 17:44

Jag började smygröka som 14-åring, ville ju tillhöra de tuffa i samhället!

Jag slutade röka när jag var gravid första gången 1981, började åter att röka sju år senare för att definitivt sluta med ovanan 1991. Att jag slutade röka 1991 berodde på att jag trodde jag hade fått just lungcancer! Jag hade haft förkylning, den hade gått över men inte hostan. Hade torrhosta länge, länge och den blev inte bättre. Jag vågade inte gå till läkare, ville inte få min dom. Bestämde mig för att sluta röka för att se om det hjälpte. Och si det gjorde det.

Sedan dess har jag inte tagit ett bloss och kommer inte att göra det heller. Jag har endast några få gånger känt längtan och de gångerna har det räckt med att tänka på den känsla jag hade då.

Om jag inte slutat röka som jag gjorde hade jag kanske tillhört den här gruppen idag. Kanske, kanske inte.

Kategorier: Geocaching, Okategoriserad, politiken

11 Kommentarer Lägg en egen

1. Erika | 15 Februari, 2012 klockan 18:52

Samma tanke har jag haft sedan jag slutade röka för många år sedan. Började så smått som sextonåring vilket var ett vansinne utan dess like. Minns hur det gick till när jag slutade. Någon kom förbi och hälsade på. Personen ifråga skulle ner till affären som låg strax nedanför min gamla hemort, frågan var, ska jag köpa cigaretter till dig.

Tänkandet for iväg ca 30 sek. Nääää, sa jag nu får det dj…ri vara nog. På den vägen är det, alltså fick det vara nog. Jag är övertygad om att jag hade nog haft det där som jag inte bara vill uttala, jag bara känner det på mig. Förr var det ingen som slog upp stora rubriker, men man fattade väl ändå att det där och dra in rök i lungorna, bränna upp pengarna, vilken individ har celler kvar upptill som gör så. Nu pratar jag mest för mig själv, andra får gärna röka och bränna,men jag gör det inte längre.

Jag har bytt till Blogspot, därav ny blogglänk.

Vinkelevink
2. Erika | 15 Februari, 2012 klockan 18:53

Säger som jag gör till dem som har Wordpress, där var jag en gång för flera år sedan men ännu finns den ikonen kvar och det bloggnamn jag hade då. Hur är det möjligt att det finns kvar. Bloggen raderades för flera år sedan. Den ikonen tillhör inte min nya blogg på Blogspot.
3. Selma | 15 Februari, 2012 klockan 19:42

Jag måste ta tag i mitt ofogsrökande.
4. Erika | 15 Februari, 2012 klockan 20:03

Nu har jag fått bort den tidigare bilden efter mycket suck och stön Nu är rätt bild som visar mig vid kommentar.
5. TT | 15 Februari, 2012 klockan 23:24

Min rökar-historia är extremt lik din och det är det bästa jag gjort, att lyckas sluta en gång för alla för ca 20 år sedan.
Nu har jag en man här hemma som tuggar nikotin-tuggummin för brinnande livet, förra gången han slutade var det enklare men då fanns snuset, nu har han inte det. Skönt!
Önskar att min äldsta dotter också kunde ta steget att sluta men hon är inte mogen ännu.
6. Zarah | 16 Februari, 2012 klockan 10:02

TT: Allting går om man är tillräckligt motiverad!
7. Erika | 16 Februari, 2012 klockan 14:11

Hade aldrig en tanke att raderar dig. No way!
8. Smokless singel man | 16 Februari, 2012 klockan 17:16

När jag skulle sluta röka förberedde jag mig noga. Först och främst så undvek jag tjejer som rökte och jag slutade att bjuda hem tjejer som jag visste rökte. När jag sedan besökte tjejer som inte rökte lät jag bli att röka i deras bostad och likaså avstod jag från att röka tillsammans med dem på andra platser. Efter ett drygt års “träning” lade jag bara av och det har jag aldrig ångrat!
9. Zarah | 16 Februari, 2012 klockan 17:34

Smokeless: Sätten är många, det gäller att finna det som passa för sig själv. Jag är litet av typen “allt eller inget”, så det var bara att bryta tvärt. Och det fungerade utan några problem. Det är väldigt skönt att vara rökfri, att känna dofter intensivare var ett stort plus, tyckte jag.
10. Inga Magnusson | 18 Februari, 2012 klockan 8:59

Jag rökte jättemycket fram till 1981 då jag tvärslutade. Det känns skönt att jag orkade den gången, sen har jag inte varit sugen på att börja. Huvudskälet till att jag slutade var nog att ett av mina barn frågade:
Kan jag ta skada av att Du röker?
För det kunde dom ju.

Får väl tyvärr konstatera att de alla tre är nikotinister, fast mer med snus tror jag.
11. Zarah | 18 Februari, 2012 klockan 12:03

Inga: Det var en tänkande liten herre du hade i huset en gång i tiden! Men tankarna verkar ha förändrats något under åren…