Jag kom hem med nedanstående istället.

En jeanskjol, lång och mycket behaglig kvalitet, 100 NOK på tillbud.

Byxor, tunna jeans med broderi nedtill. 100 NOK på tillbud.

Tunika, ordinarie pris, 299 NOK. Gillar färgen och kvalitén, duger till vardags, tyckte jag.

Nu har jag haft en del ledigt i helgen, då blir hemlängtan extra stor. Även om ledigheten är välbehövlig kan jag inte riktigt njuta av den längre.

Jag snackade med en annan av mina bröder i telefon idag. Han berättade att USA-brodern med hustru fick inte hyra bil den här gången, som de brukar göra under sin sverigevistelser. Varför? De är födda 1941 och är alltså över 70 år!

Det tycker jag är åldersdiskriminering. De är fullt friska, har körkort, är vana bilförare. Det finns säkert många betydligt yngre som är mer trafikosäkra än dem, jag tycker inte det är realistiskt att bedöma körskickligheten via en 70-årsgräns. Om det hade varit över 80 år, så OK….

Jag förstår att du tillhör gänget som vill släppa drogerna fria. Det gör inte jag.

Om alkoholen hade kommit som något nytt till vårt land under de senaste 50 åren som berusningsmedel så hade det med all sannolikhet blivit förbjudet. Nu har vi det i samhället till både glädje och sorg. Jag tror det är näst intill omöjligt att stoppa…

Övriga droger är relativt nya i vårt land, om jag är rätt underrättad. Både alkohol, cannabis, heroin m.m är ett elände för människor som fastnar i dess klor. Jag försvarar egentligen ingen av drogerna, trots att jag gärna nyttjar vin och annan alkohol en gång ibland. Men däremot tycker jag inte vi ska legalisera fler droger som kan dra ned folket i gyttret och som också kan göra dem odrägliga som individer när det går fullständigt snett. Det är förresten inte bara droganvändaren som dras ned utan hela dennes närmaste nätverk, fru/make, föräldrar, barn, syskon, far- o morföräldrar osv. Dom blir väldigt ofta indragna och inrättar sitt liv efter missbrukaren, medberoende med andra ord.

Inom mitt arbete har jag sett både nedgångna alkoholmissbrukare som nedgångna missbrukare av de nyare preparaten. Alla preparat är inte lika farliga eller gör inte människan lika farlig, men varför tillåta det vi vet kan vara och är så skadligt för vissa människor? Det finns inte ett enda sunt försvar för att legalisera dessa droger.

Jag har mött blandmissbrukare som är helt ok utan en massa skit (droger) i kroppen men med sådana kan upplevas som farliga och också är det i vissa situationer, de är inte sig själva helt enkelt. Nu säger du säkert att så är det även med alkohol. Ja, människan blir mer aggressiv och våldsam även av alkohol men inte alls på samma sätt.

Detta är min åsikt i frågan och den får du gärna analysera, men du kommer aldrig att kunna förändra mitt tänkande i den frågan. Jag har sett alldeles för mycket av verkligheten för det och jag har även följt en del vänner med vuxna barn som har fastnat i detta elände.

Det finns absolut inget försvar för att legalisera varken hasch, cannabis eller någon annan drog!

När jag kom upp på fötter efter att konstant ha legat i sängen sedan tisdagsmorgonen, förutom några rundor till det lilla rummet med hjärta på dörren, varvat med små besök i köket för att fylla vattenglaset fann jag två små meddelanden på telefonsvararen. Det ena var från bemanningskonsulenten som uppmanade mig att ringa henne och tala om när jag är frisk så att hon kunde ringa min uppdragssgivare under torsdagen och berätta det!

Jag ringde upp henne och förklarade att jag inte kan svara på när jag återgår i tjänst… hon bryter mig och frågar med ganska frän ton om jag var i Sverige, eller var jag fanns någonstans! Jag fattade nada… innan svaret blev “i Drammen. VAD MENAR DU?” Hon förstod hon gjort bort sig och försökte släta över det hela, men jag tycker det är minst sagt kränkande med tanke på alla timmar jag arbetat för dem och även ställt upp en massa tid ideellt för dem. Det här var första tillfället jag varit sjuk sedan jag började arbeta i Norge. Jag som uppfattar mig som mycket plikttrogen och aldrig skulle komma på tanken att dra hem till Sverige utan att meddela blev anklagad för det. Ja blotta misstanken tycker jag känns kränkande! Mycket, mycket dålig stil av en person som ska vara en del av företagets ansikte utåt. Oprofessionellt, ja, nu kommer jag inte på fler negativa ord som jag vill sätta på pränt…

Det som mildrar min syn på henne så här drygt ett dygn senare är att hon verkar ha fattat att hon gjort bort sig riktigt rejält. Men att kosta på sig en ursäkt, det är förstås för mycket begärt.

Visst, vi som arbetar via bemanningsföretag är en handelsvara, men vi är den handelsvara dessa företag lever av och därför borde de baske mig tänka över sin personalpolitik både en och två gånger! De borde förvalta sin handelsvara väl, kanske till och med förädla den, för att få en så bra produkt som möjligt…

Måtte han kunna sköta sina kort trots sitt tillstånd! Visst är månen en “han” och solen en “hon”? Ibland är jag beredd att börja använda mig av ordet “hen”, det har visst berättigande i vårt språk.

Det är ytterst beklagligt att Carola endast ser till sina egna intressen och inte sätter dotterns väl och ve i första rummet. Carola är ju trots allt en mogen kvinna, eller borde vara det.

Låt barn vara barn och låt dem blomstra i sin egen skönhet!

Jag arbetade natten till första maj, var pigg och fullt frisk när jag kröp till sängs vid 9-tiden. Några timmar senare, vid 13-tiden vaknade jag och mådde våldsamt illa, diarré, frossa och huvudvärk. Det blev toabesök varvat med sängen, mest sängen. Ja, jag ringde även till arbetsplatsen fastän det kändes jobbigt att behöva leta efter telefonnumret dit och greppa telefonen. Allt utom att ligga stilla var jobbigt. Jag sov bort stor del av första maj och andra maj, först igår kom jag upp på benen och fick litet, med betoning på litet, mat i lilla maggen. Ont i ryggen hade jag efter allt sängläge, men även ryggen känns betydligt bättre idag, när jag varit uppe och rört mig en hel del.

I morgon är jag redo att inta arbetsläge igen! Det känns härligt, för det känns urtrist att inte jobba när jag är här!